Tävlingssäsongen inleddes i Pargas
Vårsäsongen inleddes idag på Skärgårdsträffen i Pargas. För undertecknads del var det samtidigt inledningen på skogssäsongen och det var inte utan nervositet jag packade ryggsäcken och begav mig mot Vånoskogarna. Tävlingen låg på hemmaplan för mig, under 20 km hemifrån, vid Våno skola. För två år sedan var tävlingscentralen på samma ställe, men den här gången sprang vi på ett annat skogsområde, norr om skolan. På hösten hade jag sprungit skärgårdsskärmarna (motsv. Torsdagsträffen) på samma område, men det gav mig inget extra självförtroende. Jag visste vilka utmaningar terrängen skulle bjuda på, detaljerade bergsområden, varvat med lättlöpta flacka höjder och täta grönområden emellan.
Det började blött med ösregn direkt jag startade hemifrån, som tur var slutade det regna på vägen till tävlingen. Vånovägen var i lika dåligt skick som vanligt, men jag taktikerade ändå med att välja vägparkering framom åkerparkering. Jag hamnade ca 1,5 km från TC, men kunde direkt jag såg åkern där parkeringen låg konstatera att jag gjort rätt val. På tävlingsplatsen sökte jag sen upp NOK-gänget bestående av Grahnklanen. Jag hade tur i lottningen av starttiderna och fick starta tredje i damklassen. Det var med andra ord bara att byta om och ta sig mot start. Orienteringsskorna som stått och samlat damm i alltför många månader passade perfekt och benen kändes förvånansvärt lätta på väg till start. På grund av tävlingsovanan glömde jag helt att ta en kontrollapp till emitbrickan, men den visade sig ändå inte behövas.
I startögonblicket nappade jag tag i kartan och sprang för livet mot K-punkten. Jag fortsatte i lite väl hög fart mot ettan, gjorde ingen annan plan än att jag skulle pricka höjden och sen bara råka se kontrollen. Det gick inte riktigt så, kom lite på sidan, men kunde reda upp min miss nästan direkt. Sen drog jag ner på tempot och hängde bättre med på kartan. Jag gjorde några småmissar och sämre vägval, men kroppen kändes oväntat bra. Vid femte kontrollen kändes det ändå som att jag kunde tänka mig att komma i mål, men då hade jag bara kommit knappa 2 km av banan på 4,5 km. På något sätt gick det ändå att pressa på resten av banan, gåendes uppför, men med god fart på plattlandet och nerför. Jag undvek större bommar och kunde nöjd spurta i mål. Det hade varit ett tungt, men ändå helt genomförbart lopp och tiden var inte så dum heller. Pulsklockan visade på träningseffekt 5, dvs. överdriven träning, så nog tog jag i allt! Slutligen blev jag 42:a i damernas huvudklass och slog hela 14 medtävlare. Jag tappade 16:24 mot täten, vilket låter mycket men som ändå känns okej med tanke på att det var en VM-löpare som vann tävlingen och en stor del av landseliten deltog.
De övriga NOK:arna kämpade också på fint i premiären och placerade sig enligt följande:
Eskil 19:e i H18
Yngve 24:e i H65
Emma 2:a i D21C
Edd 14:e i Kunto3
Imorgon fortsätter tävlingssäsongen för många NOK:are på nationella tävlingen i Raumo och vi hoppas få många nöjda orienterare i mål även då!
/Pernilla