Långdistansen under FSOM avgjordes på Bötesbeget i Pargas.
Väderprognosen var på förhand skrämmande med regn dagen lång, men sist och slutligen var det bara några regnmoln som passerade området.
Den vattentäta kartan (som nog började blötna upp) var detaljrik. Banorna bestod blandat av kortare och längre avstånd. Bergen var snabba att springa på, däremellan var det tyngre att ta sig fram, men ändå med god sikt.

De finlandssvenska orienteringsmästerskapen inleddes idag fredag med medeldistans på Kimito. Vädret bestod av strålande sol och vindbyar. De flesta orienterarna pustade och flåsade redan innan startsträcket och det berodde på att starten låg högt upp på ett berg med vacker utsikt.
Banorna var korta och kontrollrika och för det mesta fick man springa uppe på bergen, men ibland fick man kämpa sig genom tätare undervegetation.

ÖID:s mästerskap i medeldistans avgjordes under fredagen i Vexala. Tävlingscentralen var belägen på stranden vid fiskehamnen. Dessutom sken solen från klarblå himmel (medan regnet öste ner i Närpes), vilket gjorde tävlingscentralen till en av årets finaste.

Terrängen bestod av en hel del berg-i-dagen, men mellan dessa var det både vått och tunglöpt. Banorna höll hög nivå, orienteringen kunde flyta på tack vare en noggrann karta.

Upploppet på stranden krävde verkligen den sista energin, men sedan kunde deltagarna kasta sig rakt ut i havet för att svalka av sig.

Den 5:e dagen på O-ringen grydde småmulen, men inget regn. Trötta nokkare begav sig återigen till TC. De första tidigt på morgonen, eftersom att det var jaktstart som gällde den sista dagen. De sista startade runt 13:30 på eftermiddagen. De som låg bäst till startade först i sina serier. Dagens terräng påminde om våra förhållanden hemma, tät skog med inslag av myrmarker och blåbärsrisbeklädda höjder. Terrängen var svårorienterad och tungsprungen, tänk er Vargbergsbacken, men med kärrliknande botten. Den sista kilometern tog ut det sista som varje man hade i reserv.

På fjärde etappen I O-Ringen flyttade orienterarna till Lindvallen för de återstående två etapperna. Nu väntade orientering på Sälfjället och alla klasser fick åka stolslift upp till start, vilket medförde en extra krydda till startproceduren. Ännu på förmiddagen småregnade det och dimman låg tät över kalfjället, men mot lunch sprack molntäcket upp och solen började skina. På Sälfjället bjöds det på  rejäl kalfjällsorientering, utmanande sluttningskontroller och tuff utförslöpning ner mot mål som låg över 200 höjdmeter nedanför starten.