Venla och Jukola
Orienterarnas kombinerade julafton, födelsedag och skolavslutning ordnades detta år i Ebbo by i
Borgå med drygt 18 000 deltagare från 18 länder. För den statistikintresserade kan det även vara av
intresse att känna till att arrangörerna räknade med att det skulle gå åt 12 000 rullar WC-papper och
likaså även 12 000 koppar kaffe. Vad det säger om orienterarnas aktiviteter under helgen att det
råkar vara exakt samma antal lämnar vi upp till läsarens fantasi denna gång.
Så som skribenten förutspådde redan förra året så hade topprestationerna då inspirerat massorna så
till den grad att NOK denna gång ställde upp med hela fyra damlag i Venlastafetten och två herrlag i
Jukolastafetten. Om tillväxten fortsätter i samma takt framöver så behöver vi snart en egen åker för
våra tältplatser. Denna gång var allt placerat väldigt kompakt med 15–20 minuters promenad från
parkeringen till såväl tältområdet som tävlingscentralen för både bilburna och busstransporterade
deltagare. Arrangörerna valde också att bjuda på fint väder, men temperaturen på 28 grader under
lördagen var i högst laget och lite bättre isolering av bastutälten står på önskelistan inför nästa år.
I damstafetten var huvudmålsättningen att få godkända prestationer för alla lag samt klart förbättra
sina startnummer, vilket skulle ge bättre utgångsläge inför nästa års stafett i hemmaterräng. Båda
målsättningarna lyckades man uppfylla med bred marginal, vilket tyder på att den mentala träningen
och formtoppningen gått planenligt. I första laget stod våra yngre förmågor för väldigt fina och
jämna insatser där Frida Häggkvist inledde utmärkt på den utmanande startsträckan genom att växla
som 194:e, vilket Johanna Häggkvist följde upp med att komma in som 228:e och Ellinor Halonen
som 199:e. Evigt unga Mia Smeds gjorde comeback och fullbordade laginsatsen med att ta laget in
som 203:e, vilket var bästa placeringen sedan 2018 i Hollola om man inte räknar med höst-Jukola
2021 då tämligen få lag deltog.
Vårt andra lag satsade hårt på rutin, vilket visade sig vara ett utmärkt drag eftersom man nästan
nådde upp till samma placering som första laget förra året. Heidi Smeds hittade några intressanta
men ur stafettens synvinkel tämligen irrelevanta platser på startsträckan, vilket gav Annelie Glasberg
ett perfekt läge på andra sträckan att boka permanent plats i omkörningsfilen då hon lyfte laget med
över 200 placeringar. Carina Leppävuori och Caroline Sandelin försvarade positionen på ett utmärkt
sätt och tog in laget på en slutlig 355:e plats.
Damernas tredjelag var kanske föreningens mest rutinerade och förväntningarna var därmed
skyhöga. Johanna Svedström-Söderman inledde med att taktiskt positionera laget på en ur
konkurrenternas synvinkel diskret position, vilket Sandra Sved genast på andra sträckan utnyttjade
då hon lyfte laget med 150 placeringar. Pernilla Blomgren på tredje sträckan tog som planerat
ytterligare drygt 200 placeringar och allt var bäddat för Sara Hertsbacka att slå till på sista sträckan,
men på grund av en liten felberäkning av lagledningen så hade vinnarlaget redan hunnit i mål, så hon
nöjde sig med att ta in laget som 750:e.
Mycket glädjande var att vi även hade ett fjärde damlag med detta år, vilket inte skett på många år.
Föreningens aktiva strategi att satsa på unga, lovande förmågor verkar ge avkastning och man kan
nog förvänta sig stordåd av hela laget framöver såväl individuellt som i kommande upplagor av
Venla. Minttu Mustonen inledde med en stabil insats utan större misstag som hämmades något av
startsträckans enorma dam(m)oln, vilket Ingrid Sundholm följde upp med en närmast perfekt
prestation som gav mersmak. Maria Sund på tredje sträckan tyckte nog det var lite väl varmt, så hon
lyfte laget med nästan 100 placeringar i sin iver att nå nästa drickskontroll. Britt-Marie Mylläri på
sista sträckan fortsatte i samma stil trots att hon fick njuta av den svala sommarkvällen med bara 26
graders värme och tog in laget som 1219:e.
På herrsidan har första laget stabilt legat på placeringar en bit över 300 de senaste åren med en
något nedåtgående tendens. I år valde man därför att ta tjuren vid hornen, satsa allt på ett kort,
hoppa i galen tunna och alla andra idiom man kunde tänka sig för att vända på trenden. I praktiken
innebar det att man satte förra årets succé Johan Gullmets på startsträckan och hoppades att han
om inte först så åtminstone skulle vara topp 3 vid K-punkten och därefter rycka. Det lyckades nästan,
men tyvärr blev det även några missar denna gång, men en utmärkt start på stafetten ändå när han
växlade som 397:e. Christoffer Smeds på andra sträckan drog nytta av den fina positionen och hade i
något skede lyft laget med nästan 50 placeringar inför det sista längre kontrollavståndet där vissa
problem gjorde att växlingsplaceringen blev 399:e. Pontus Backlund på långa natten var inte alls på
god fot med kartritaren i början och missade tre av de fyra första kontrollerna, men mot slutet hade
de grävt ner stridsyxan och han kunde lyfta placeringen till 352:e. Johan Yrjans och Christian
Granlund på de kortare fjärde och femte sträckorna hör till våra nyare förmågor och bägge höll ihop
loppen så pass bra att laget som efter fem sträckor var 466:e nästan hann skicka ut Stefan Sved före
den gemensamma starten. Det blev dock gemensam start för såväl Stefan som Lukas Kuuttinen på
sista sträckan, vilket verkade passa bägge väldigt bra. Stefan lyfte laget med 20 placeringar på sin
sträcka medan Lukas lyckades undvika den värsta rusningen till ankaretappens första kontroll och
stod för den bästa individuella etapplaceringen när han var 261:e på sin sträcka. Slutresultatet blev
därmed 395:e för laget, men även om den nedgående trenden fortsatte så är startpositionen ännu
bra inför nästa års upplaga, så det finns alla möjligheter att överraska då om lagledningens
strategisessioner under den kommande vintern bär frukt.
Denna gång fick vi även ihop ett andra herrlag för hungriga talanger som framöver siktar på att ta en
ärorik plats i det legendariska första laget. Anders Weckström stod för nattens största
placeringsförbättring under sin sträcka då han lyfte laget från startnummer 1376 till 703:e vid
växling. Kenneth Smeds på andra sträckan körde på hårt, men ett par misstag gjorde att placeringen
inte förbättrades riktigt så mycket som man räknat med inför tredje sträckan. Här kastade dock laget
in sin joker i form av ordförande Johan Hertsbacka som tydligen hittade trevligt sällskap i skogen
eftersom hans placering nästan inte alls varierade under loppet. Lagets Venla-förstärkning Caroline
Sandelin på fjärde sträckan kände inte sig lika social utan lyfte laget med drygt 30 placeringar. Femte
sträckan hade infiltrerats av Peter Blomgren från Pargas som hört talas om vår förenings hemliga
grötrecept, men kocken hade tydligen använt för mycket vatten för lagets placering sjönk lite mot
slutet av etappen när dundergrötens effekter avtog. Thomas Ingberg fick därmed göra sin Jukola-
debut i den gemensamma starten och han tog sig igenom med hedern i behåll och är redo för nya
uppdrag nästa år. På den sista sträckan var det igen dags för Pontus Backlund som efter en
undermålig insats i första laget fått strikt order om att ta ny fart från andra laget. Denna gång blev
det inte många misstag utan mest tid tappade han när han köade fyra minuter på att få stämpla på
första kontrollen, vilket var en konsekvens av att man skickade ut över 1000 löpare på en gång till en
gemensam första kontroll. Slutplaceringen för laget blev 717:e denna gång, vilket positionerar laget
perfekt för förbättringar nästa år.
Nästa år arrangeras stafetterna vid flygfältet i Kauhava, vilket bör passa våra höjdkurvsallergiska
representanter som istället får visa upp sina mosstramparmuskler som anskaffats efter många hårda
duster på Karvamossen.